jaha då va de dax.. 

ibland så undrar ja varför man gör vissa saker som man gör, ja menar se på mig, en helt vanlig tjej me ett helt vanligt liv trodde ja men så visade sig att de va inte så.

i många år har ja tryckt undan mina känslor o mig själv o alltid tänkt på andras bästa o få dom o må bra men vad blev priset? jo de blev högt, högre än ja kunde tänka mig! 

ja har kämpat o alltid lyckats o hålla näsan över vattenytan men inte mer, byggt upp en fin fasad där ingen kunde misstänka nåt inte ens mina nära o köra! men en dag tog de slut allt rasade för mig o ja fick veta me besk smak att ja inte hade nåt botten som ja trodde då. nej då jag skulle längre ner mycket längre när o ja ja har varit där nere o vänt igen men än är ja inte uppe, de kan ja lova er. 

de som hände blev ett antal besök på psyk me självmordstankar, självskadebetend med mera. 

men känna mos asså... hur kunde de gå så här illa? jo de blir så efter många års depression utan hjälp i tron att man fixar o reder ut den men så e inte fallet. idag e ja som sagt på väg upp men har haft många bakslag o motgångar o än e de inte över men ja kämpar på o tar en dag i taget o gör de bästa av dagen även om de i andras ögon inte e de bästa men för mig är de det! 

o tack vare allt stöd ja får från min läkare o psykolog så känns de ändå som att de kanske e så att ja oxå nån gång i livet ska få känna den där riktiga glädjen över saker o ting men en sak vet ja iaf o de e att de finns dom som e glada över att överlever dag för dag!