ja då va man hemkommen från jobbet och de har varit väldigt trevligt där idag. 

både skönt o inte skönt o jobba 25% men en dag i taget som sagt va!

nu blir de o vila o äta lite lunch o sen bär de av till mina helt underbara hästar som ja bara älskar o tackar dom för ja lever!

ja varje dag speglas av de där me o må dåligt de kan ja då inte sticka under stolen me.

men när ja väl e i stallet o ser mina pojkar så vet ja att just där o då så finns inget annat än dom, ingen framtid o ingen dåtid utan här o nu. dom ger mig sån glädje att faktiskt kämpa på var dag men iblad e de då inte lätt o se det.

har även två vovvar som ja oxå älskar men på ett annat sätt än hästarna men visst dom betyder oxå oerhört mycket för mig men kan dock inte känna samma sak som ja gör med hästarna, visst de låter kanske knäppt men så är det o så får det vara. 

men för o återgå till hästarna så kommer de nog o bli lite pyssel o tömkörning idag för dom båda då dom inte har gått så mycket o dom e i hög ålder. där efter får man nog bege sig hemåt igen o ta hand om hemmet men de lockar inte precis men de e ett måste.

ja vem vet de blir kanske ett inlägg till ikväll beroende på hur ja känner o mår!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jaha va ska man säga? va hos min läkare i förra veckan o de gick inte som ja hade tänkt mig... helt sjukskriven igen o dom ville lägga in mig men de blev ej så då ja skulle ha tjejvecka me min vännina då sambon va borta o så blev de. ska dit igen n...

okej så för de första så är det väldigt längesen ja bloggade och det är av olika skäl som ja inte vill gå in på just nu. Men de finns en del saker som ja kommer o ta upp och bli inte förvånade om de blir rörigt för de e så de e i min skalle just nu. ...

jaha då blev de inget inlägg igår men de gör inget för de hände inte så mycket igår ja för den delen inte idag heller för den delen.  ja vet inte va ja ska säga... livet just nu känns som de står stilla o de e ju både på gott o ont..  men visst d...

ja men va kul!! nej ja är ironisk...  varför känns de som man alltid går runt me massa ilska, vrede, tomhet o sorg? ja känner allt de på+ en gång o gjort de nu ett bra tag.. känns som man inte kan prata me nån o gör man de så blir de bara massa i...

okej, har nån någon gång känt att man har så mycket i skallen som man vill bli av me? ja har o de e tex så nu, har så mycket i skallen som ja skulle vilja skriva av mig men i stället så blir de tvär stop. de e precis som hjärnan degar ihop o slutar...